Jag behöver verkligen hjälp

Hej BUP!

Jag är 13 år och har få börjat sjuan. Ända sedan skolstarten så har jag känt mig lite ostabil. Det började väl med lärarna och hela förändringen. Jag tyckte till en början att det skulle bli kul men det blev det inte. Jag hamnade mycket i trubbel pga av olika saker och en av dem tog på mig hårt. Jag tänker på det nästan varje dag och jag har även börjat inse vilken dålig person jag är. Min självkänsla är skitdålig och jag känner mig bara allmänt nedstämd. Jag är inte heller särskilt närvarande under lektioner och med kompisar utan på lektionerna sitter jag bara och ritar i mitt block och på fritiden så vilar och sover jag mest. Jag har pratat med kuratorn men hon har inte hjälpt mig särskilt mycket. Jag har också börjat skära mig sedan 3 månader tillbaks och för en vecka sedan så slutade jag äta. Jag vet verkligen inte vad jag ska göra, jag känner mig helt tom, kall och frånvarande. Jag vill bara vara den glada och roliga tjejen som förut. Det är liksom som om allt känns hopplöst. Den var ungefär 2 veckor sedan då jag även började planera självmord och har försökt men inte lyckats.

jag behöver verkligen hjälp och känner ingen annan utväg än att försvinna från denna jord.

Emily

BUP svarar:

Hej!

Tack för ditt brev. Det verkar som du har det riktigt jobbigt just nu.

Att börja högstadiet kan vara ganska så tufft. Det är, som du själv säger, mycket nytt att anpassa sig till, nya lärare och nya kamrater. Det är också mycket nya och kanske större krav under lektioner och med läxor än tidigare. Det är lätt att känna sig osäker och otillräcklig. Det brukar kunna bli bättre efter en tid, när man hunnit vänja sig vid det nya - men om det inte gör det behöver skolan ge stöd.

Du känner dig fortfarande nedstämd och har svårt att vara närvarande på lektionerna. Och du verkar inte ha knutit kontakter med kamrater så som du skulle vilja och som du skulle behöva för att må bra. Det är svårt att inte följa med på lektionerna och att inte ha kompisar i skolan. Då är det lätt att bli nedstämd.
Men nedstämdheten kan också bero på något annat som är svårt och som gör att det blir svårt att orka lyssna på lektionerna och vara tillsammans med kamrater.

Du har pratat med skolkuratorn men det har inte hjälpt, säger du. Vad synd. Ibland kan det vara så för att man inte talat om det som är riktigt viktigt. Det kan vara svårt att berätta sådant för någon man inte känner och ännu inte vet om man kan lita på. Men om man inte talar om det som är viktigt är det också svårt att få bra hjälp.

Har du talat med skolkuratorn om det som du kallar trubbel som hänt dig? Det verkar vara viktigt.

Ibland kan man vänta sig hjälp fort - kanske redan efter ett eller några samtal. Man blir besviken att problemen ändå är kvar. Men oftast behövs fler samtal än så för att ändra på något som varit svårt.

Det verkar som du och den du talar med, behöver förstå mer om din nedstämdhet och vad den handlar om. Vad är det som gör att du har svårt att följa med på lektionerna och har svårt med kamrater? Och till det behövs tid.

Kan du tala om detta med dina föräldrar?  De kan kanske ge dig stöd.

Dina föräldrar kan också - om du inte vill fortsätta att tala med skolkuratorn - kontakta BUP och se om ni kan få en tid där.

Och om tankarna på att inte vilja leva blir starka kan du ringa, chatta eller mejla till Mind- självmordslinjen.

Även om det kan kännas så just nu är det inte alls hopplöst.
Det går att få hjälp.

 

Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta