Mina kamrater har lämnat mig

Hejhej,  jag har mått jätte dåligt i 4-5år nu, jag har tagit hjälp och mina föräldrar vet nästan allt men även fast jag fått hjälp vågar jag inte prata ut helt eftersom jag många många gånger blivigt lämnad av mina närmaste vänner när dom fått veta att jag mår dåligt.

enligt psykologen har jag tydligen depression.

har även haft självskadebeteende i ca halvår som jag nu slutat med för 3 veckor sen!

Just nu mår jag dåligt kanske 3 dagar i veckan där jag mår så fåligt att jag inte kan röra mig, andas osv. Har tappat livslusten helt, känner inte känslor alls, tappat minnet hela tiden och har därflr blivigt väldigt trött och less på allting.

mina största intressen som jag hållt på med länge nu som jag fortfarande älskar att göra känns bara tungt och jobbigt.

inget är kul lämgre för ser bara det negativa i allt eftersom hela mitt liv ställt om sig på 2 år.

jag har just nu 2 vänner vilket jag är glad för men jag är aldrig med dom, 1 gng i månaden kanske bara för att jag hällre går hem och låser in mig på mitt rum.

Vet inte vad jag ska göra eftersom jag går runt ochh känner mig som en negativ ”zon” att alla runt mig blir nedstämda när jag är i närheten.

Vågar knappt ens prata längre heller och tappat mitt konsekvenstänk helt!

när jag väl pratar är jag inte mig själv och känner mig bara helt dum i huvvet när jag pratar. De har gjort nu på senaste att jag slutat prata helt nästan, pratar knappt ens med min bästa kompis heller.

När jag är i skolan vill jag bara springa hem och gömma mig! Känns som alla tittar ner på mig av någon anledning.

&&&

BUP svarar:

Hej

Jag tänker börja med att ge dig beröm för ett bra jobb, härligt att du tar ansvar och visar ett stort engagemang i det viktiga arbetet att börja må bra igen.

Vill även uttrycka min glädje av att det går åt rätt håll och att du upplever en förbättring i hur du mår. Att du inte skadar dig är ju hur bra som helst. Verkligen bra jobbat! Den resan du är ute på är inte klar men du är på rätt väg. Jag hoppas att du känner att du är på rätt väg.

Att du tagit emot hjälp och varit öppen och generös med information även till dina föräldrar är ju helt fantastiskt. Det är på det sättet jag tänker att en samtalskontakt kan hjälpa, att man är öppen med vad man tänker och känner. 

Jag vet inte om du har kvar din psykologkontakt. Jag skulle vilja uppmuntra dig att ta upp temat kamrater. Det verkar vara det du tänker mycket på och som ligger och gnager.
Att du känt dig sviken av kamraterna som valde att lämna dig då de fick reda på hur du egentligen mådde.
Dina två kamrater du har som du just nu inte orkar träffa fast du är glad över att de finns. Du kanske är orolig att samma sak kommer hända igen eller finns förståelsen att du just nu inte orkar ses? Du kanske kan få stöd att ta upp detta med dina vänner.

Har du hört dig för med personer i din omgivning om det stämmer att alla blir påverkade av att vara i din negativa zon? 

Jag kan verkligen förstå att det känns så. Du har ju en erfarenhet av att bli lämnad av dina kamrater du hade tidigare, då du var nedstämd och inte mådde bra. 

För att ge dig lite hopp vill jag avslutningsvis kommentera att du skriver att: just nu mår jag dåligt kanske 3 dagar i veckan. Då återstår det 4 dagar då det kanske är lite mer möjligt att vara lite mer öppen för kontakt. Då du inte känner samma behov av att gå direkt hem från skolan. 

Om du orkar fråga om någon vill ta en fika eller ta och promenera en bit med någon kamrat som ska åt samma håll så är det ett bra steg.
Om du gör det en gång i veckan eller varannan vecka är det en fördubbling. Tänk att det tar tid att orka vara social igen!

Ha de bra och tack för ditt brev.


Hitta mottagning

Hitta mottagning

Vill du komma i kontakt med en mottagning? Klicka på kartan för att hitta din närmaste mottagning.

Hitta närmaste mottagning

Råd och fakta

Här har vi samlat artiklar, faktatexter och intervjuer om olika problem och svårigheter man kan uppleva.

Råd och fakta