Ja, alla vi som arbetar inom BUP har tystnadsplikt. Grundregeln är att vi inte får berätta någonting om en patient till andra personer eller myndigheter, om inte patienten gett sitt samtycke till det. Tystnadsplikten och sekretessen gäller även personalen emellan. Bara den som behöver uppgifter för att ge en bra och säker vård får ta del av uppgifter om en patient.
Tystnadsplikten bryts av tre undantag:
För det första har vi anmälningsplikt. Alla som arbetar med barn och unga är skyldiga att anmäla och lämna uppgifter till socialtjänsten enligt bestämmelserna om anmälnings och uppgiftsskyldighet i Socialtjänstlagen 14 kap.1 §. Det betyder att vi på BUP genast ska göra en anmälan till socialtjänsten om vi får reda på något i vårt arbete som kan innebära att ett barns skydd behöver säkras. Det kan handla om att ett barn riskerar att fara illa till exempel när det utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp eller när vårdnadshavare försummar att tillgodose barnets grundläggande behov.
Det räcker med en misstanke för att vi skall vara skyldiga att anmäla. Det är socialtjänstens sak att sedan utreda om det förhåller sig så att de behöver ingripa.
För det andra har vi uppgiftsskyldighet. Olika befattningshavare inom en myndighet, t ex socialtjänsten eller en domstol, kan få ta del av sekretessbelagda uppgifter om det behövs för vården av en patient eller för handläggningen av ett ärende. Men vi får bara lämna ut uppgifter till en annan myndighet om det står klart att den som uppgiften rör inte kommer att ta skada av det.
För det tredje kan vi berätta om patienten vill att vi gör det, det vill säga när patienten gett sitt samtycke.