Under många år har upplevelser av äckel och tvång begränsat Emmas liv. Hon undvek många vardagliga miljöer och slutade att gå till skolan. I ett projekt på BUP Signal närmade hon sig obehagliga saker genom sin kamera. Och hon har återerövrat makten över sitt eget liv.
– För några år sedan pratade jag med en kurator och berättade att jag inte ville gå till skolan eftersom det var en person där som jag tyckte var äcklig. Jag tyckte också att offentliga toaletter och cigaretter var äckligt. Hon förstod att det handlade om tvång. När jag sedan kom till BUP så förklarade de för mig vad det handlade om, berättar Emma.
Problemet med tvång innebar att hon undvek alla platser där personer som hon uppfattade som äckliga kunde ha varit innan, som i skolans bibliotek och på tunnelbanan. Hon hade tvångstankar som sa att saker var äckliga och att hon kunde bli som dessa människor, som till exempel rökte eller drack sprit.
– Emma lät bli att göra saker för att slippa risken att möta motbjudande situationer. Hon skapade rena zoner där hon kunde känna sig skyddad. Kläder som hon haft ute tog hon till exempel aldrig in i sitt rum. 
Det blev omöjligt för henne att göra sina läxor eftersom hon inte kunde använda böcker som varit i skolan när hon var hemma, berättar Maria Silverberg, enhetschef på BUP Signal.
När Emma var 15 år var problemet så stort att hon inte ville träffa sina klasskompisar och hon slutade att gå till skolan.
Den lokala BUP-mottagningen föreslog behandling på BUP Signal, en mottagning för barn och ungdomar med aspergers syndrom eller högfungerande autism som också har problem med tvång, ritualer och fixeringar. På BUP Signal kan barn och unga få hjälp att stegvis närma sig det som upplevs som skrämmande, otäckt eller obehagligt.
– När Emma kom hit hade hon mycket problem med tvång. Hon var också väldigt nedstämd. Först gick hon i gruppbehandling, sedan i individuell behandling med olika hemuppgifter, berättar Maria.
De arbetade också med en metod där behandlaren var med i jobbiga situationer och Emma tränade på att närma sig det skrämmande.
– Det svåra är ofta när behandlaren gått hem. Då gör man som tvånget säger igen, fortsätter Maria.
Det var motigt och tufft. Emma sa efter en tid att hon inte ville ha behandling men hon försökte trots allt.
– Hon jobbade på bra men beskrev det som att det var mer för att vara hygglig mot behandlaren än för sin egen skull, berättar Maria.
Då föreslog Maria att Emma skulle jobba med foto för att närma sig obehagliga saker.
– När den vanliga behandlingen inte fungerar behöver vi hitta andra vägar. Vi arbetar inte med foto i vanliga fall men eftersom det är ett av Emmas stora intressen tänkte jag att det kunde vara ett sätt som passar för henne, säger Maria.
Eftersom Emma var nedstämd var det också viktigt 
att hitta en behandling som var motiverande och hjälpte henne att bli mer aktiv.
– Jag håller på mycket med foto men att fota saker som är äckliga är ju inte något man brukar göra. Det var konstigt och svårt men också lite kul för att det är ovanligt, säger Emma.
Hon fotograferade även situationer och saker som andra kan uppleva som skrämmande, otäcka eller obehagliga.
– En professionell fotograf var också med i projektet. Hon kom med idéer, visade och beskrev hur man kan tänka när man skapar bilder, berättar Emma.
En behandlare från BUP Signal var med vid flera fototillfällen för att ge stöd i att kunna stanna kvar i de situationer som väcker obehag.
– Det jobbigaste var att fotografera sånt som är äckligt. Att göra det fast det var jobbigt. Att stå emot tvånget. 
Svårast var bilderna på toaletten och cigarettbilderna. Samtidigt var det roligt att fotografera, berättar Emma.
I mitten av maj var det vernissage på BUP Signal för utställningen ”Fear in photos” och Emma har lämnat en jobbig period bakom sig.
– Nu känns det som att jag inte har något tvång alls. Jag var faktiskt tillbaka på min gamla skola igår. Det var lite av en slump eftersom det var en spelning där. Det kändes bra att kunna sitta där i soffan, även om det finns jobbiga minnen därifrån, säger Emma.
Nu är behandlingen på BUP avslutad. Tillsammans med behandlaren har Emma gjort en plan för hur hon själv ska kunna hålla tvånget på avstånd även i fortsättningen.
– I planen finns olika verktyg som kan hjälpa henne att komma ihåg att det inte är tvånget som bestämmer utan Emma. Det handlar till exempel om att träna på att göra saker trots att de känns jobbiga och att lära sig att tidigt känna igen vad som är tvångstankar och tvångshandlingar. Att kunna skilja på saker som man gör för säkerhets skull och sådant man gör för att man vill, säger Maria.
Det är inte längre det obehagliga som styr. Emma har återerövrat makten över sitt eget liv och efter sommaren börjar hon i skolan igen.
– Jag har precis fått veta att jag blivit antagen till en folkhögskola som jag väldigt gärna vill gå på. Jag börjar på den allmänna linjen i höst. Sedan vill jag gå journalistprogrammet som finns på samma skola, avslutar hon med ett leende.
Mer information
För att komma till BUP Signal behövs en remiss från en lokal BUP-mottagning.
Läs mer om tvångssyndrom och behandling på BUP Signal.