Det mobila asylteamet inom Stockholms barn- och ungdomspsykiatri hjälper asylsökande med allvarliga psykiska svårigheter tillbaka till livet. Det tar ofta upp till ett år för barn att fungera och må bra efter det att familjen beviljats uppehållstillstånd.
– Det är fascinerande att se hur mycket livskraft, livsglädje och kapacitet som kan komma tillbaka under rätt förutsättningar säger, Mikael Billing, enhetschef för MAsT.
I många familjer som söker asyl är både föräldrar och barn traumatiserade på grund av erfarenheter från hemlandet. Dessutom leder en lång asylprocess till mycket oro. Den gör det svårt för familjerna att skapa en stabil vardag. Många barn och föräldrar blir deprimerade och klarar inte av saker som tidigare varit självklara.
– Vi möter familjer som är i sammanbrott.
De har tvingats släppa det sociala nätverket i hemlandet. Föräldrarna har inte längre någon yrkesidentitet. Familjen blir fattig och deras bostadssituation är ofta väldigt osäker, säger Mikael Billing, enhetschef för Mobila Asylteamet (MAsT).
Tiden av väntan och ovisshet är försvagande. För många asylsökande är tanken på att behöva återvända till hemlandet oerhört skrämmande.
– När situationen är så osäker försvinner ofta allt hopp om framtiden. I vårt arbete försöker vi hjälpa föräldrarna att hitta tillbaka till sin styrka. Risken är annars stor att både föräldrar och barn sjunker djupt in i hopplösheten, säger Mikael Billing.
Det mobila asylteamet inom Stockholms barn- och ungdomspsykiatri arbetar för att stötta hela familjen. När en familj är i kris påverkas både föräldrar och barn. Mikael Billing och hans kollegor möter barn som är djupt deprimerade, barn som skadar sig själva och barn som försökt ta sina liv. Vissa barn har blivit uppgivna, de har dragit sig undan livet och till stor del förlorat kontakten med omvärlden.
MAsT startade som ett projekt inom Stockholms barn- och ungdomspsykiatri 2005. Då var antalet barn med uppgivenhetssymptom högt.
Sedan april 2009 är verksamheten permanent. Teamet håller till på söder i Stockholm, men en stor del av arbetet bedrivs på plats hos familjerna. Just nu har MAsT kontakt med sju familjer där barnen har uppgivenhetssymptom. Teamet ger också stöd till ett tjugotal barn som är djupt deprimerade eller har andra psykiska svårigheter.
– Vi arbetar alltid med hela familjen, ofta utifrån vardagliga situationer. Det finns mycket kraft i det. Många har lättare att prata i den situationen. Dessutom behöver vardagen fungera för att människan ska må bra, säger Mikael Billing.
En fungerande vardag är något som de allra flesta familjerna förlorat, under flykt, under väntan i asylprocessen, eller i den osäkerhet som sjukdom skapar. MAsT ger därför familjerna stöd i att försöka etablera en vardagsrytm. Det kan handla om att göra skillnad på dag och natt genom att släppa in ljus i barnets rum, att byta från pyjamas till andra kläder under dagen, att låta barnen vara med vid matbordet eller följa med på en promenad.
Om barnen slutar kommunicera med omgivningen kan det vara svårt för föräldrarna att veta hur de ska prata med dem. Då kan ett sätt vara att läsa en saga eller berätta något.
– Det är viktigt att föräldrarna förstår att barnen hör dem även om de inte verkar reagera. På mottagningen har vi skapat några olika rum som vi kallar för sinnesrum. De är utformade med tanke på att barnens nyfikenhet, hopp och lust ska kunna stimuleras. Rummen hjälper också barnen och deras föräldrar att hitta nya vägar att kommunicera, berättar Maud Emmerstrand, en av teamets tio behandlare.
I ett av sinnesrummen har väggarna nyligen målats klart gröna. I den färgstarka kuddhörnan läser behandlarna sagor. I nästa rum är belysningen dämpad.
Ljuset kommer från slingor i olika färger. Rummet ger en trygg och vilsam känsla.
– Här kan vi prata med barnen enskilt. När barnen kommit ur sitt uppgivna tillstånd har många berättat att det är deras favoritrum, säger Maud Emmerstrand.
Stunder av vila betyder mycket för barnen. Att få komma bort från alla diskussioner om asylprocessen, vad juristerna säger och för en stund inte behöva känna föräldrarnas oro.
Maud Emmerstrand berättar att teamet bland annat samarbetar med vuxenpsykiatrin för att ge föräldrarna stöd.
– Vi arbetar även nära Sachsska barnsjukhuset och ASiH-teamet som ger avancerad vård i hemmet. Skola, barnomsorg, socialtjänst, migrationsverket och kyrkan är också viktiga för att familjerna ska få bästa möjliga stöd och behandling, fortsätter hon.
Samverkan med olika aktörer som möter barnen och deras familjer i vardagen ger teamet möjlighet att arbeta förebyggande. Om föräldrarna märker att ett barn är deprimerat kan man komma in med stöd och behandling i ett tidigare skede. Behandlarna från MAsT träffar familjerna en till tre gånger i veckan under ett till två år. Erfarenheter visar att den trygghet ett uppehållstillstånd innebär för familjen är viktig för att barnen ska må bättre. Det leder ofta till att föräldrarna blir starkare och förmår att stötta sitt barn.
– Ett uppehållstillstånd skapar förutsättningar för hopp och framtidstro. Livskraften återvänder i familjerna. Vi ser också att stödet från MAsT stärker både föräldrarna och barnen. Nästan alla de barn vi kunnat följa efter behandlingen har blivt friska och kunnat börja skolan igen, säger Mikael Billing.
Mer information
För att komma till BUP:s Mobila Asylteam behövs en remiss från en lokal BUP-mottagning.
Läs mer om BUP:s Mobila Asylteam.